Bakom barnvagnspromenaden
Jag tycker alltid att det ser så himla mysigt och idylliskt ut när andra går med sina bebisar i sina fina barnvagnar. Avslappnat och leende.
När jag går med min bebis i vår barnvagn tänker jag alltid först att det ska bli så kul att gå ut på promenad! Sen blir det oftast mer svett, oro och panik än babylycka.
Som när bebisen skriker och skriker i vagnen och INTE vill sova och man tänker att folk kanske tror att man är en elak galen förälder. Eller som när man glömt ta med sig blöjpåsen och bebisen behagar bajsa just denna gång... Jag brukar också stanna var femte minut och kolla om han andas och undrar om jag klätt honom lagom och undrar om han svettas lika mycket som jag och får upp en massa läskiga orostankar om plötslig spädbarndsdöd.
En morgon när jag skulle gå med min bebis i barnvagn tillsammans med min nioåring till hans skola så sa min son en sak som var ganska belysande. När jag väl förberett min bebis; ammat och bytt blöja, hjälpt min nioåring med skolförberedelser och frukost, klätt på min bebis, fått med mig blöjpåsen-tjohoo! Kom ihåg denna gång!, fått på mig skorna, satt på nioåringen reflexvästen eftersom det är mörkt, hittat alla mössor och vantar, kommit ner i källaren där vagnen måste stå då det saknas vagnutrymme i trappen, och fått ner bebisen i vagnen och satt på alla överdrag och även regnöverdraget då det regnade denna dag.. samtidigt som jag kommenderade min nioåring att hjälpa till med olika saker, t ex öppna källardörren. Då säger plötsligt min nioåriga son som brukar vara ganska bekymmerslös ” Det är mycket jobb med en bebis!” och tittar på mig med en lite tung, medlidande och nästan vuxen blick.
När jag går med min bebis i vår barnvagn tänker jag alltid först att det ska bli så kul att gå ut på promenad! Sen blir det oftast mer svett, oro och panik än babylycka.
Som när bebisen skriker och skriker i vagnen och INTE vill sova och man tänker att folk kanske tror att man är en elak galen förälder. Eller som när man glömt ta med sig blöjpåsen och bebisen behagar bajsa just denna gång... Jag brukar också stanna var femte minut och kolla om han andas och undrar om jag klätt honom lagom och undrar om han svettas lika mycket som jag och får upp en massa läskiga orostankar om plötslig spädbarndsdöd.
En morgon när jag skulle gå med min bebis i barnvagn tillsammans med min nioåring till hans skola så sa min son en sak som var ganska belysande. När jag väl förberett min bebis; ammat och bytt blöja, hjälpt min nioåring med skolförberedelser och frukost, klätt på min bebis, fått med mig blöjpåsen-tjohoo! Kom ihåg denna gång!, fått på mig skorna, satt på nioåringen reflexvästen eftersom det är mörkt, hittat alla mössor och vantar, kommit ner i källaren där vagnen måste stå då det saknas vagnutrymme i trappen, och fått ner bebisen i vagnen och satt på alla överdrag och även regnöverdraget då det regnade denna dag.. samtidigt som jag kommenderade min nioåring att hjälpa till med olika saker, t ex öppna källardörren. Då säger plötsligt min nioåriga son som brukar vara ganska bekymmerslös ” Det är mycket jobb med en bebis!” och tittar på mig med en lite tung, medlidande och nästan vuxen blick.
