Löpande band på BVC
Vi var på BVC häromdagen på ett vanligt rutinartat barnläkarbesök. Vår vanliga barnmorska var också med utöver barnläkaren. Vår barnmorska är mycket trevlig, kompetent och bra på alla sätt. På vår förra träff med barnmorskan förberedde hon oss på detta barnläkarbesök. Hon sa att man fick förbereda sig väl inför det besöket. Om man hade några frågor skulle man till exempel vara förberedd med dem. Besöket skulle gå fort sa hon. Kanske skulle man uppleva det lite konstigt tror jag till och med att hon sa. Jag minns att jag tyckte det var lite konstigt att vi skulle förberedas på det besöket på det sättet men tänkte att det kanske var bra.
Och lite konstigt blev allt besöket. Barnläkaren var trevlig och undersökte vårat barn som låg naket på skötbordet med blöja. När hon var klar sa hon ”Kan ni ta med barnet och barnets kläder och klä på det där ute så vore det bra?”
”Ja visst det går bra!”, svarade jag artigt och gick ut med bebisen i väntrummet och klädde på honom där. Det kändes lite konstigt att komma ut med vår nakna bebis i väntrummet bland alla påklädda människor. Tänk om man skulle göra så med vuxna människor? Jag vet inte om detta är ett utslag av Lean eller någon annan tidseffektiviseringsmetod? I så fall tycker jag man tolkat Lean på fel sätt. Frågan är om man verkligen vinner något på att spara in dessa två-tre minuter som det tar att klä på bebisen? Utöver obehagskänslan som familjen får kanske läkaren missar någon viktig fråga från föräldern under de minutrarna. Visst är det bra att planera saker men viktiga frågor kan uppstå spontant. Att ägna några extra minuter till spontana angelägna frågor i nuet kan ofta bespara mycket tid, pengar och elände sen. Att skapa en bra relation är troligtvis också ”effektivt” även om det bär mig emot att prata i effektivitetstermer om sådant som människovärde.
