feministguiden.blogg.se

I landet Egalia är det kvinnorna som på morgonen läser tidningen, pussar mannen på kinden och går till jobbet och männen som oroar sig för hemmet och barnen.

Den norska författaren Gerd Brantenberg skrev boken ”Egalias döttrar” 1977 om landet Egalia där männen är underordnade, vilket till och med syns i språket. Kanske visar boken bättre än fakta vad genussystemet är.

Boken handlar om tonårige Petronius och hans familj och vänner. Petronius drömmer om att bli sjökvinna vilket är mycket svårt för honom då det är mestadels kvinnor som arbetar som sjökvinnor. För Petronius är det i praktiken mycket som kretsar kring utseendet. Han väntar på att bli utvald av en Kvinna som ska ta honom bort från vardagens tristess. Han blir kär i en sjökvinna och inleder ett förhållande med henne. Petronius blir i boken våldtagen. Han blir rädd av tanken på att gå ensam i skogen. Petronius vidare erfarenheter av att leva i ett samhälle där det manliga könet är underordnat får honom att tillsammans med några vänner skapa en medvetandehöjande mansgrupp som gör aktioner. I gruppen deltar även Herken Uggelberg som är lärare i Petronius skola. Han har försökt lära eleverna om männens underordning och dess orättvisa men motarbetas av rektor och förlöjligas av de kvinnliga eleverna.

När Petronius får en lillasyster är det Petronius far som ska uppfostra barnet direkt när det föds. I Egalia är det ”trots allt män som avlar barn”, en term som återkommer igenom hela boken. Petronius far får återigen ge upp sina drömmar om att utveckla sitt intresse för mekanik. I Egalia är livgivandet upphöjt. Det har skapats födslopalats och menstruationsspel.

Ur boken (en konversation mellan direktör Bram och hennes son Petronius):

-Men jag vill bli sjökvinna! Jag tar helt sonika ungen med mig, sa Petronius uppfinningsrikt.

-Och vad tror du barnets mor skulle säga? Nej, du. Det finns saker här i livet dam måste finna sig i. Med tiden får du lära dig att underordna dig. Inte ens i ett demokratiskt samhälle som vårt kan alla kvinniskor ha det likadant. Dessutom skulle det vara jättetråkigt. Grått och trist.

(sid 11 i pocketversionen)

Ebba Witt-Brattström, som översatt boken, skriver (i slutet av pocketversionen) att boken visar att all könsmakt korrumperar. Hon menar att boken också visar att feminismen aldrig velat vända på könsmaktsförhållandena då boken har en sådan avskräckande beskrivning av landet Egalia där kvinnorna har makten.